Friday, February 21, 2025

16.05.25: Level 1; readings [14]: always trouble with the Greeks

The Romans get angrier:

“Cūr superbiam Graecōrum sustinēmus?”

“Nōs Rōmānōs barbarōs vocant, sē tantum hūmānōs et doctōs putant.”

“Multī Graecī servī Rōmānōrum sunt – servī? Sine dubiō multī servī Graecī dominīs suīs imperant (1), et dominī servīs pārent (1), invītī quidem, sed pārent – nam servī dominīs ēloquentiā et industriā suā cārī sunt. (2)”

“Quis līberōs Rōmānōrum docet? Graecī! Cuius fābulās spectāmus? Graecōrum fābulās! Cui ut puerī pārēmus (1)? Graecīs (1)! Quem doctum et hūmānum putāmus? Graecōs! Dē quō semper disputāmus?  Dē Graecīs! Et quid nōbīs restat? Ēmigrāre ē patriā! Iam enim Graecī Rōmam occupant, iam nōs fugāre parant.”

(1) the verbs imperō, -āre [1]; command, and pareō, -ēre [2]: obey are followed by the dative case

multī servī Graecī dominīs suīs imperant │many Greek slaves command / give orders to their masters

dominī servīs [dative] pārent │ the masters obey the slaves

Cui ut puerī pārēmus? Graecīs! │ Who do we obey as boys? The Greeks!

(2) servī dominīs [dative] ¦ ēloquentiā [ablative] et industriā suā [ablative] cārī sunt │ the slaves are dear to (their) masters ¦ in (terms of) their eloquence and hard work




No comments: